All Eyez On Me !

"Lana, vi är som 2 junkies du och jag, som försöker få våran fix, haha"

Haha, exakt så kändes det haha sjukt.

Jag har lärt mig att jag inte kan ta impulsiva beslut. Det blir så fel då. Jag måste tänka igenom, väga fördelar och nackdelar, låta det ta tid. För då blir det som nu, att jag kommer fram till ett beslut som jag står fast vid. Och den känslan, att inte tvivla på min instinkt, den känslan mår jag bra av.

För övrigt så tar hela Michael-hysterin upp mer space än vad det borde.
Jag har massor att göra i plugget, men London spökar i mitt huvud.. Biljetter! Biljetter!!

Jag måste hitta ett jobb.. Är det nån som har ett åt mig?
Ska nog söka till donken i Valbo, sista utvägen men nu skiter jag it..
Behöver ett vitt jobb, med fast schema och bra lön. Gimmie!

Blev impuls-utgång igår.. Hets-sminkade mig och så drog vi in till Slick i Gävle! Fan vilken sjukt rolig kväll! Men vad är det för fel på tjejer nu för tiden? För att vi valde att dansa vid borden och inte på dansgolvet så tittade nästan alla tjejer snett på oss. Allvarligt så var det precis som att se ett gäng avundsjuka 13-14-åringar, och dessa tjejer var ändå i 25-års åldern. Peka, viska, skratta..?!?
Så här är det, väljer man att sticka ut, och ser man ut att ha ett bra självförtroende, och dessutom se ut att ha roligast på stället: då får man helt enkelt acceptera att tjejer med dåligt självförtroende beter sig på det här sättet. Jag kan inte bli sur, jag känner med dem - för jag brukade också vara en av dem som står och pekar och skrattar.

Som för några månader sedan när jag var ut med en kompis, som också gjorde samma sak. Precis hela kvällen, och då menar jag hela kvällen, stod kompisen och kommenterade, skrattade, pekade, viskade och härmade tjejerna på stället. Jag skrattade. Det gjorde jag. Inte åt tjejerna. Utan åt min kompis. Jag tycker att det är synd att man försöker hitta brister hos andra, istället för att se sina egna och jobba med dom istället. Och kanske bli en bättre människa.

Puss!

Jag förstår inte. Jag kanske är för old-fashioned, I dunno.
Vad hände med att lära känna varandra, förstå varandra, se om man har en framtid ihop?
Den där tjejen du träffar, hon beter sig verkligen konstigt och istället för att försöka förstå dig
på henne så struntar du i henne "Äh, det finns andra". Fast egentligen så tyckte du verkligen om henne,
hon var speciell, inte som andra.. Har du någonsin tänkt att det finns en orsak till hennes beteende?
Vad hände med att försöka förstå varandra? Varför ge upp så lätt? Är det verkligen så lätt att hitta någon
som man klickar med att man dissar alla man inte förstår sig på, "det finns ju så många andra"?
Förstår folk inte att en sådan relation, när man kommit in på djupet av varandra, kan ge så mycket mer
än en ytlig relation där man bara klickat, och så var det inget mer med det.

En annan sak jag inte förstår mig på är det nya sättet att lära känna varandra på.
När blev det viktigare vilken ställning man föredrar mot vem man är som person?
Är det verkligen så viktigt att veta vad man föredrar i sängen, är det då inte viktigare
att veta vem hon föredrar att leva med, vad som gör henne lycklig osv.?
Varför kan inte allt få komma naturligt längre? Vadan detta förhör om oviktiga, ytliga saker?
Du behöver inte ha bråttom, du kommer att få svar på dina frågor, there's a time and place for everything.
Varför ska man rusa in i relationer med människor man egentligen inte känner?
Låt det ta tid, låt vissa saker vara osagda, låt det mystiska förbli mystiskt, lär känna henne,
lyssna på henne, lägg mer fokus på vad hon har i hjärnan än vad hon har mellan benen.
Är det inte viktigare att hon stimulerar dig intellektuellt och att ni kan kommunicera med varandra?

Mina erfarenheter har lärt mig en sak, och det är att ytliga människor har ingen plats i mitt liv.
Människor som inte har någonting att ge mig, förutom huvudvärk över deras dumhet, ytlighet och omognad. Bort!

Men jag har träffat er andra, ni som inte spelar spelet, ni som kör med ärlighet,
ni som behandlar oss med respekt och ni som framför allt prefererar en tjej med hjärna.
Jag respekterar er så högt, det är ni som får mig att tro att det finns bra killar.

Allt började med en enda blick. En blick som trängde sig igenom min näthinna, in i min hjärna och förevigt kommer att stanna i mitt minne. Blicken fångade mig och har inte tillåtit mig att någonsin glömma känslan jag upplevde när du gav mig Blicken. Jag visste redan när jag såg dina ögon närma sig att det skulle bli farligt. Hela tiden var jag medveten om konsekvensen för mina handlingar men kunde jag inte låta bli. Jag mötte den. Jag mötte Blicken. Och sen var jag fast. Våra ögon möttes bara en gång, för när de väl möttes kunde vi inte se bort. Det behövdes inga ord för allt som vi ville säga sa vi med våra ögon. Det behövdes ingen beröring för allt som vi ville göra gjorde vi med våra ögon. Jag kunde känna hur du med Blicken observerade allt jag gjorde, varje steg jag tog och varje ord som min mun formade. Och jag älskade det. Jag visste att så småningom så skulle Blicken försvinna, men jag valde att blunda för det. Jag visste att så småningom så skulle dina ögon treva vidare till någon annan, men jag valde att blunda för det. Vad jag inte visste var att denna Blick, denna enda Blick.. . . .

Jag är sjuuuk!
Vilken tur att jag har världens sötaste lillebror som kommer och tar hand om mig. :)

Helgen har varit bra..
I fredags umgicks jag med Kallio och Magoh och det blev Steeltown en sväng..
Sov inte en blund den natten och gick upp åtta för att gå på handlarkurs för körkortet.
Sen kom superman hit och jag blev glad. :)
Men han var bara här ett dygn eftersom han är superman och har massa viktiga grejer att sköta!

Jag längtar till sommaren. Sandviken må vara en jävla håla, ja :P
men sommar i Sandviken är tyngaste.. Hedåsen, grilla, vattenpipa, vattenkrig!
Förra sommaren va den bästa.. Vilka minnen alltså.. ^^

Jag är cptrött men kan inte sova..
Så nu ska jag tvätta bort sminket, lägga på en ansiktsmask och fixa en kopp te.
That'll do it!