All Eyez On Me !

Idag åkte Cindy hem. Vi har haft det mysigt som fan här hemma.
Kollat på Michael, pratat hela nätterna och fjantat runt. :)
Och imorgon åker Zoz hem, inte kul alls.. Kommer sakna henne fett! :(

Man träffar hela tiden nya människor, vissa stannar och vissar drar vidare.
Är man då rädd för att släppa in någon så stöter man bort de flesta.
Med tanken att det är alla andra det är fel på, när felet egentligen ligger hos en själv.

Jag har fem nyårslöften. Har skrivit upp dom och satt upp på kylskåpet.
1. Sluta röka! (den jobbar jag med hela tiden, ganska jävla svårt)
2. Gå upp i vikt (börja träna kanske?)
3. Få bättre självkänsla (aldrig haft så bra som nu, men det kan bli bättre!)
4. Bli mer självständig (ekonomiskt, känslomässigt osv)
5. Skaffa bra vänner (b.r.a. v.ä.n.n.e.r.)

30 december ska jag träffa tjejerna så ska vi kolla av listan och se hur det gått.

Det är januari, det slog mig nyss att allt har gått så jävla fort.
Och att dom kommande månderna kommer att gå lika fort dom med.
Och att jag i Augusti kommer att befinna mig på okänd ort och vara skitnervös/glad.

Året har börjat bra. Jag har gjort flera beslut jag är nöjd med,
och har faktiskt tagit steget och ändrat på sånt jag är missnöjd med.
Varje ny minut ger dig en chans att ändra på allt.

Sen har jag märkt en sak. Eller, jag har vetat det länge, men det är först nu som det är så obvious för mina ögon. Det är spelet som alla kör med nu för tiden. Det är här spelet som innebär att varken du eller jag vinner. Båda förlorar på det, för det finns ingen ärlighet eller något äkta bakom spelet. Killar tar för givet att tjejer gillar vissa saker, dras till vissa saker, till exempel bad boys. Medan tjejer tar för givet att killar inte gillar när vi är för på. Så det hela blir till ett spel, där killen ska överbevisa sin manliga sida, bland annat med skryt och annat onödigt vetande. Och tjejen (tyvärr) faller för det, men samtidigt håller upp sitt spel som innebär att killen ska få jaga. För tjejer har nämligen fått för sig att får inte killen jaga sitt "byte" så sticker han. Så vad gör vi? Vi spelar svårflörtade och hard to get, när vi i själva verket föll för länge sen.
Och så här fortsätter det mellan oss. Tills vi bestämmer oss för att bli tillsammans. Vad händer då? Då släpper vi så småningom alla våra spärrar, och så står vi där framför varandra som två främlingar som varken vet in eller ut. För hade spelet inte funnits och vi hade varit oss själva, så hade vi vetat från början om vi var rätt för varandra eller inte.

Hm. That was pretty much it.
Jag uppskattar alla som kommit in i mitt liv med ärlighet och genom att vara rakt på sak.
Tack för att ni fick mig att "se" er.